Va som folk, ta en kaka!

Alltså det här med grupptryck och socker. För ett tag sen hade Systembolaget en reklamfilm som visade på hur jättetokigt det skulle vara om alla tjatade om kakor på samma sätt som man tjatar om alkohol.

Ärligt talat, jag har aldrig varit med om att nån tjatat om att man ska dricka sprit. Sötsaker däremot, jisses vad det trugas. Och det känns faktiskt ganska ohyfsat om man inte tar en bit av den där tårtan som nån stått och bakat. För att inte tala om vilken tråkmåns man betraktas som.

Eller är det jag som är knäpp? Som inte alltid vill ha kaka?

Sockerfritt not so much

Mitt sockerfria år börjar visst inte så bra. Igår hade en kollega köpt semlor till alla pga födelsedag, idag bjöd en annan kollega på tårta pga nåt liknande. Och i mitt sockerfria år ingår ju undantag i sociala sammanhang, så vad gör man? Man äter.

Men godis har jag inte ätit i alla fall.

Let's talk about nyårslöften, baby!

Det här med att inte ge några nyårslöften, eller anti-varianten "mitt nyårslöfte är att inte ge några nyårslöften", det känns såååå himla förlegat tycker jag. I år kör jag igång stenhårt med retroklassikern: Mitt Nya Hälsosamma Liv!

I praktiken innebär detta:

1. Sockerfritt 2015! Eller typ sockerfritt. Inget godis, och endast fika i sociala sammanhang. Alltså om någon bjuder på fika eller efterrätt får man ta, men jag skaffar inga egna sötsaker.

2. Springa 50 mil. Fast detta är snarare ett mål än ett löfte. Vi får se hur det går. Om gud vill och aschlet håller, osv.

Så, vad tror ni?

Bakgrundsinformation: Jag ballade ur rätt så mycket med sockret i slutet av förra året, så när Lilltjejen frågade om hon fick en slant för att låta bli sötsaker under 2015 så tänkte jag att jag kunde hänga på.

Premiär: Akan-Kakan standup!

Hej vardag, hej jobbet!

Strax före jul fick jag flytta till ett nytt fint kontor, och där finns minsann moderniteten höj- och sänkbart skrivbord. Har haft det för länge sen på ett annat jobb och gillade inte nåt vidare värst, men det lär ju vara ohälsosamt som döden att sitta ner hela dagarna så jag tänkte ge det en chans ändå.

Så håll i er, för nu bli blir det premiär för att STÅ upp och jobba! 


Vardagsbloggen del 23 av 100: Stå och jobba

Uppsamlingsheat

När vi tänkte på saken kom vi fram till att vi haft övernattande gäster varje från 23 december till 5 januari, utom två dagar när vi själva var bortresta. Alla gästerna var dock av den trevliga sorten, det var inga jobbiga typer som satt i soffan och krävde konstant uppassning eller så. Men man samlar ju ändå på sig lite saker som behöver fixas. Tusen saker, närmare bestämt. Sånt som man inte gör när man har gäster.

Jullovets två sista dagar blev således ett uppsamlingsheat. Tvättmaskinen gick varm, ärenden uträttades, saker plockades undan, städades och fixades. Och den stora tulpanbuketten som börjat vissna klipptes ner till två korta minibuketter.

Så. Nu kör vi väl lite vardag på det va?

Lugnet före stormen

Vardagsbloggen del 22 av 100: Stulen te-stund

Om ett par timmar är vårt lilla hus fullt av nio personer i åldrarna 2-39, och det ska bli fest och gamman i dagarna fyra. Men just nu är maken och barnen och handlar, gästerna är på tåget och här sitter jag och är nyklippt och snygg, och tar mig helt fräckt en kopp te. I godan ro! Trots att det finns tvätt att hänga, sängar att bädda och middag att förbereda!

Hashtag: Rebell.

Det kan man ju ge sig fanken på

Om man missar en buss pga att den var nån minut för tidig, då kan man ge sig fanken på att nästa buss istället är försenad. Så att man får vänta extra länge. Har jag bloggat om detta förut? Känns som det, för jag har sannerligen varit med om det förut.

Vardagsbloggen del 21 av 100: Vänta på buss

Att fälla juletåren eller ej

En synnerligen god jul!

Mitt främsta mål denna julaftons förmiddag är att INTE grina när dottern sjunger solo på gudstjänsten alldeles strax. Ska jag lyckas eller ej? Stay tuned!

UPPDATERING: Ja, det gick ju som det gick med det där målet. Hon sjöng jättefint, man är ju inte mer än människa, det är jul osv.

Jullov, baby!

Vardagsbloggen del 20 av 100: Sunes jul 

Jag och kidsen kickar igång jullovet med Sune-maraton. Nittiotalsnostalgi när den är som bäst. Och I love pappa Rudolf.

När man fyller 10

När man fyller 10 år kan det hända att man blir firad med både coola saker (mobiltillbehör, lagom läskiga filmer) och leksaker (lego). För man är kanske både stor och liten på samma gång.

Det kan även hända att man lägger upp såna här bilder på sitt instagram:

Grattis min bästa Lilltjej!

Och grattis till mig själv, som varit mamma i 10 år idag. Rätt ofattbart faktiskt.

Bara idioter gör sånt här va?

Beckmörkt, regnigt, blåsigt, kallt.

Det är inga normala personer som cyklar 9 km till jobbet då va? Nä, tänkte väl det.

Vardagsbloggen del 19 av 100.

Klasser där ingen får vara klassens clown är tråkiga klasser

Jag brukar undvika att skriva för personligt om mina barn nu när de är såpass stora, men detta är ganska allmängiltigt så jag tänker skriva det ändå.

Lilltjejen bytte skola för ett halvår sen, och har inte trivts helt hundra i nya klassen. Inget jätteallvarligt egentligen, hon hittade nya kompisar meddetsamma och ingen har varit dum eller så. Och det har varit svårt att formulera varför hon inte trivts eller på vilket sätt det inte varit bra.

Så helt nyligen bestämde vi till slut att hon skulle byta tillbaka till gamla skolan, där klasserna splittrats och hon skulle få gå med ett par av de bästa kompisarna från gamla klassen. Igår var hon och hälsade på denna "nya-nya" klass hela dagen, och på kvällen berättade hon lite om de blivande klasskompisarna:

"...och hon är jätterolig, hon är typ klassens clown!"
Varpå jag frågar, trots att jag nog kunde gissa svaret: "Och vem är klassens clown i den klass du går i nu då?"
Lilltjejen tittar på mig som att jag är knäpp i huvudet. "Eeh, INGEN! Det är ingen som vågar!"

Ja, jag tror att vi slog huvudet på spiken där. En klass där ingen vågar skoja är ingen rolig klass att gå i.

Jag har hört talas om barn som är trötta på kvällen...

...men jag har inte sett något i verkligheten.

Vardagsbloggen del 18 av 100: Kvällspiggt barn, som klockan 23:00 (!) just har somnat. I min säng.

Ja, det är viktigt med rutiner och lugn och ro, och yada yada. Men ibland hjälper inte all lugn och ro i hela världen. Oavsett vad folk med genetiskt kvällströtta barn försöker hävda.

Kulvert

Vardagsbloggen del 17 av 100: Kulverten

Kulverten är kanske inte den vackraste platsen på jorden. Men där varken regnar eller blåser det. Ovädersdagar som denna är det ganska mycket värt när man måste gå från Byggnad A till Byggnad B.

Den Symboliska Joggingrundan

Vardagsbloggen del 16 av 100: "Den symboliska joggingrundan"

Drog på mig springstassen och tvingade ut mig själv i snålblåsten. Så här års är det korta och långsamma rundor som gäller för bekväma personer som mig. Den sortens rundor som är marginellt längre än ett jag-är-sen-till-bussen-spring. Men ändå. Bättre än inget, tänker jag.

Vad har era barn gjort i helgen då?

Vad mina gjort? Äsch, inget särskilt.
Min dotter har stått på scen och sjungit litegrann bara.
PÅ MALMÖ ARENA! MED HENRIK SCHYFFERT OCH FREDRIK LINDSTRÖM!!

Så, inget särskilt alltså.

Här ser man dem på scen tillsammans. Mitt barn står på rad två med svart-vit-randig tröja. Man ser inte riktigt hennes ansikte pga hennes fantastiska utstrålning. Kameran kunde inte hantera det, tydligen.

Uppryckning: check!

Det blev visserligen några ändringar i kvällens schema (effektiva ärenden fick bytas ut mot akut konflikthantering för barn i 10-årsåldern), men jag tänker ändå fira att min allmänna uppryckning har börjat!

Goda ostarna är köpta, den korta rundan sprungen, håret kammat och naglarna målade. Nu tittar vi på feelgood-film med jultema: The Holiday. Med han den snygge i en av huvudrollerna, ni vet. (Jack Black alltså, eller hur Yllet?).

Jag tillönskar er alla en uppryckt fredag! Cheers!

Projekt uppryckning

Jaha, nähä? Om man skulle ta och göra nåt åt det här då? Och med "det här" menar jag den allmänt trötta, tråkiga och dörrmattiga stilen jag lagt mig till med på sistone.

Jag tänker mig följande åtgärdsplan, redan i eftermiddag/kväll:

1. Köpa goda ostar på ostaffären
2. Fixa några ärenden sådär snabbt och effektivt att jag känner mig duktig och kan inbilla mig att jag är en "doer"
3. Anmäla mig till en dyr fortbildningskurs
4. Springa en runda (har haft ett par veckors uppehåll pga förkylning)
5. Göra nåt åt mitt allmänt sjaviga yttre. Jag tänker: Kamma mig! Måla naglarna!
6. Äta ostarna från punkt ett tillsammans med maken samt mitt nya, piffiga yttre från punkt 5.

Vad tror ni? Jag tror: funkar.

Anonyma Dörrmattor

- Hej, jag heter Akan-Kakan och jag låter folk ge mig obefogat skäll utan att säga ifrån.

- Hej Akan-Kakan!

- Ja, välkomna då, som vi dörrmattor brukar säga.

Blogginspo = noll

Min blogginspiration just ju = noll. Är det ens nån som läser här längre, eller har ni gett upp? Någon tapper släkting som vill se bilder på kidsen kanske?

Det är ju inte så att ingenting händer, men det många saker i mitt huvud som inte riktigt är bloggningsbara. Och jag känner mig som en allmänt tråkig och humorlös person för tillfället. Men anyway, det är skolbyte på gång igen för dottern. Och december är en fullspäckad månad som vanligt, med uppträdanden, lucia och sånt.

Och jag tänker att nån gång snart kanske inspirationen återvänder. Kanske imorgon? Vem vet.