fredag 9 september 2011

Jag är slut för veckan, jag är dags för fredagsmyyyys

Sådärja. Nu har vi haft "myskväll" med Hawaii-pizza, film, ostbågar och världens hallabaloo. Lilltjejen har haft en kompis här och de där tjejerna blir så himla... hur ska jag säga... energiska tillsammans.

Just nu undrar jag om jag över huvud taget kommer att orka få barnen i säng, eller om jag ska däcka på köksgolvet en stund.

onsdag 7 september 2011

Jag tror att hon kanske gillar sina nya stövlar

Mamma, jag MÅSTE sova med dem. Annars drömmer jag mardrömmar.

söndag 4 september 2011

Bring on the pyssel!

Vi trotsar det halvfina vädret och pysslar som om det inte fanns någon morgondag!

Linnetyg snart på en pall (eller två) nära mig.

Halsband? Fiskespö? Enligt koppkillen på bilden är det tydligen det sistnämnda.

Och kolla in värsta mysiga möss-lampan! Hittade instruktion i Hus & Hem. Om jag ska vara realistisk så får jag kanske skjuta upp det till nån annan dag. Men realistisk är så tråkigt ju.

lördag 3 september 2011

Dagens koppa

Dagens koppa:
I ögat

Dagens humör:
På topp. Mot alla odds.

fredag 2 september 2011

Dagens citat

- Mamma, jag älskar inte vattkoppor.

torsdag 1 september 2011

Hej Vab!

Hämtade just en pigg, glad och prickig Lillkille från dagis.

Hej vattkoppor? Hej Vab!

Lasagnefrukost

Akan-Kakan testar: Spenatlasagne till frukost.

Jag säger: det funkar.

Pluspoäng för att det gick snabbt. Den var redan färdig och låg på ett fat som kunde slängas in i micron.

Minuspoäng för att det snabbt även att äta den. Man hinner ju inte blogga! Jag blev tvungen att göra en kopp te också.

Och varför i herrans namn väljer man då att äta spenatlasagne till frukost? Tja, den där ynkliga biten har legat i kylen ett par dagar nu. Och jag tänkte att vafasen. Living on the edge, liksom. Testa nytt. Inte fastna i gamla hjulspår, liksom.

onsdag 31 augusti 2011

Gratis är gott!

Okej, slut på det där springbloggandet. Nu kommer istället lite gratisbloggande!

Jag fick nämligen ett par gratis (eller i alla fall nästan gratis) brillor från internet! Det passade så himla bra eftersom mina förra glasögon gick sönder för hundra år sen, och jag haft ett par fulbrillor från -99 sen dess. Uppenbarligen räcker det inte med fulbrillor för att jag ska få ändan ur vagnen och skaffa något bättre, det måste vara gratis också.

Så, here we go! Ni visste väl förresten att runda, sköldpaddsbågar är det coolaste coola nu? Allt annat är ute!

Hello!

How YOU doin'?

Titta vilken utstrålning jag fick! Typ gloria!

tisdag 30 augusti 2011

56:53

Målet var att springa milen under 60 minuter (skämsgränsen, hade jag bestämt).

Sen visade det sig att det gick att springa under 57 minuter också.

Inte så illa pinkat av en trähäst, som man säger.

Kolhydratladda eller Kolibakterieladda?

I går laddade jag med lite stress, lite total utmattning samt lite äta-riktigt-dåligt. Sen sov jag (konstigt nog?) uselt dåligt på det.

I dag tar vi nya friska tag. Springloppet är ikväll. Jag tänker kolhydrattladda hela dagen, och tackade därför nej till kollegornas erbjudande om fin-lunch på restaurang. Istället köpte jag mig en pastasallad. Det är väl bra? Pasta och sallad?

Fast tyvärr fanns bara pastasallad med räkor. Som troligtvis inte levererats till ICA imorse, om man säger så.

Så nu, när min pastasallad med räkor står och väntar i kylen, tänker jag: E coli? Listeria? Matförgiftning? Är det en bra uppladdning?

måndag 29 augusti 2011

Skjut mig

Kvällen före ett springlopp som är på lite för hög nivå. Hur laddar man bäst?

Jag drog med mig barnen på kamikaze-uppdraget Hitta gympaskor till Lilltjejen. Efter skola, dagis och jobb. Barnen fick varsin banan, jag inget mellis alls. Eftersom vi bara skulle till närmsta, första bästa sportaffären. Trodde jag.

Gissa hur smidigt det gick?

Ledtråd: I fjärde affären, i ett annat köpcentrum långt, långt bort skickade jag ett sms med texten: Skjut mig! till maken.

Men sen torkade jag pannsvetten och pröjsade för ett par halvdåliga skor som ska användas 40 minuter i veckan i ett par månader, tills de är urvuxna.

söndag 28 augusti 2011

Where the action is

Mycket, mycket nöjd med effektiviteten denna dag. Min egen, alltså.

Har hunnit köra 2 st maskiner tvätt, vika 1 st klädhög, klippa håret på 1 st son, samt under tiden passat upp på 2 st barn på ungefär den här nivån: Barnen säger Hoppa! Jag säger Hur högt?

Om man skulle ta och riva av en storstädning av hela huset på det? Ja, jag tror bestämt det!

Hörde jag "Duktig"? Ja, jag tror bestämt det!

torsdag 25 augusti 2011

Gårdagens hybris är morgondagens ångest

Bara för att jag kom igång hyfsat med springandet i somras - och då menar jag att jag inte dog av att lufsa 5 km. Och hyfsat regelbundet var jag ute också, utan att dö. Okej, till saken nu:

Kollegorna från gamla jobbet anmälde sig till 5 km-klassen i ett springlopp. Jag tänkte att 5 km vore lätt som en plätt, fick hybris och anmälde mig till 10 km-klassen. Som en utmaning, tänkte jag.

Det där loppet är på tisdag. Behöver jag nämna att jag gruvar mig något fruktansvärt? Fattar ni hur otroligt jobbigt, anfått, svettigt och rödfejsat jobbigt? Och länge dessutom!!

Om ni har någon pepp till övers så tar jag tacksamt emot den.


Sign.
Pepplös -78

onsdag 24 augusti 2011

Låt körnörderiet börja!

Jag har anmält dottern till en barnkör!

Peppen för det? Ja!

Nostalgi på det? Ja!

tisdag 23 augusti 2011

Akan-Kakan gör en Fraidi

Stoppa pressarna!

Akan-Kakan har varit ute och sprungit på lunchen! Sprungit som i joggat c:a 6,5 km.

Hur nöjd jag är mig själv just nu? Oändligt!

Ettagluttis

En mycket viktig sak som jag knappt hinner med, varken tidsmässigt eller mentalt är att den här fina tjejen började ettan igår. Fatta, riktiga skolan!
Jag hann inte ens ta med den riktiga kameran, så det blir tyvärr usla mobilfoton.

Känns som att det hänt en del sedan förra året. Ny stor cykel, nya stora framtänder, ny stor attityd (well, inte helt ny kanske, men rätt mycket kaxigare). Hon har fått massor av nya kompisar, väljer bestämt kläder själv, läser, skriver, vågar en himla massa saker som hon inte vågade förut, och är... stor. Helt enkelt.

The Gräsänka blues

Iiih, stoppa världen, jag hinner inte blogga!

Gräsänka i en hel vecka, och jag undrar: Är det verkligen meningen att JAG ska göra allt tråkigt här hemma? Och även äckliga saker, som att ta bort den där kajan som krockade med vårt fönster och kolade vippen?

Jag trodde det var därför man gifte sig.

Jag har liksom viktigare saker jag behöver göra. blogga, till exempel.

söndag 21 augusti 2011

Om grön sörja och världens bästa barn

Alltså, ibland älskar man de där barnen extra mycket.

Till exempel när jag testar nåt nytt recept. Som ser gott och festligt ut på bilden. Och halvvägs genom matlagningen kommer jag på att såsen är grön. Vilket brukar vara = Blää! Äckligt! Jag tycker inte oom det här!

Men fiffig som jag är tar jag till mitt vanliga trick: Meddelar barnen att det blir Chick Hicks-sås idag. (För er som inte har barn i 3-7-årsåldern: Chick Hicks = grön karaktär i Lillkillens favoritfilm.)

Puh, nödläge avvärjt. Barnen ser fram emot Chick Hicks-sås.

Fast sen börjar maten bli klar, och liknar allt mer en sunkig, grön sörja med korvbitar i. Det är tveksamt om jag själv ens vill ha den där sörjan.

Så jag kryper till korset, erkänner för barnen att maten ser konstig ut men smakar helt okej. Och, hör och häpna, de ÅT den! Utan ett enda "äckligt" under hela måltiden!

Man kan ju inte annat än fyllas av öm moderskärlek i sådana lägen. Faktiskt så till den grad att jag inte ens knystade när de drog ut halva garagets och hela friggebodens förråd av prylar och pinaler i trädgården för nån avancerad lek.

Foto saknas på såväl grön sörja som på trädgårdskaos. För ert eget bästa.

lördag 20 augusti 2011

Redo för bio!

Lillkillens första nånsin. Gissa filmen!

fredag 19 augusti 2011

Praktmorsan

Viktigt meddelande angående kors i taket:

Den här eftermiddagen har Akan-Kakan och hennes barn varit världens raraste och duktigaste lilla följe.

Det var promenad (OBS! Ej bil!) från Lillkillens dagis till Lilltjejens skola. Biblioteket (OBS! Kulturellt!) på vägen hem, där vi lånade trevliga böcker till hela familjen. Och hela tiden var det idel glada barn som gjorde som mamman snällt bad dem. Mamman skojade, barnen skrattade. Ingen mamma tjatade, ingen skrek dumma mamma, och ingen mamma lackade ur. -Succé, med andra ord!

Nu är jag kanske lite partisk här, men jag antar att i stort sett alla som såg oss lade huvudet på sned i stum beundran över de rara barnen och deras dito moder.

Sen kanske det ballade ur lite här hemma, men det gills inte. Det viktigaste är ju hur man verkar utåt.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...