Perspektiv på saker och ting

Igår kväll vid läggdags slog söndagsstressen plötsligt till med full kraft, och min hjärna tyckte det var en bra idé att panika sig över alla saker som ska göras på jobbet, och vara klara helst igår. Efter en stunds hjärtklappning gav jag upp försöken att somna och gick upp och mejlade mig själv en att-göra-lista för jobbdagen. Hamnade sen på nån nyhetssida ...där jag läste om en 11-årig flicka i mitt bostadsområde, som på ett födelsedagskalas sprang in i en glasdörr och skar sig så illa att hon dog. De där sirenerna jag hörde i eftermiddags var antagligen på väg dit.

Och plötsligt var jag inte så stressad över jobbet längre. Inte alls faktiskt.

Fast somna kunde jag likförbaskat inte, så här sitter man och är så trött att ögonen går i kors över frukosten. Men jag tänker att jag i alla fall inte ska bråka med min Stortjej om hårborstningen idag. Den känns inte så viktig.

Nödläge

Om mobilbatteriet bara har 9% kvar och man glömt laddaren hemma, är det ett giltigt skäl att cykla hem, ladda telefonen och jobba hemifrån efter lunch?

Eller är det ett giltigt skäl att söka vård för mobilberoende?

Ajaj, kramp i skrattmusklerna

Jag har varit på Malmöfestivalen och lyssnat på ett "föredrag" om lycka  med Jonatan Unge och Simon Svensson (från bla Tankesmedjan i P3), och skrattat magen av mig. Och ja, jag är nog lite lyckligare nu faktiskt.

Det var bara det. Fint, tack och hej.

Akan-Kakan, tålamodets mästare

Plötsligt en morgon, när hushållets kortvuxna personer är inget annat än gnäll, bråk, klagan och vägran. Då kan det hända att Akan-Kakan är ett under av tålamod, och möter det aldrig sinande krånglet med ett vänligt men bestämt lugn. Hela morgonen.

Ja, ibland händer det. Och då bloggar man om det.

Ja mitt barn, jag förstår att du tycker tandborstning är tråkigt. Men det är någonting man måste göra ändå. Se här, mina vita duvor kan hjälpa dig med kläderna sen.

När min bebis började skolan

Den dag min bebis började skolan tog han på sin bästa tröja, sin nya ryggsäck, sina coolaste solglasögon och trampade iväg.

Cool kille på skolgården

På tavlan stod det "välkomna till förskoleklassen", med en sån där blomsterkrans runt om (åh, den där blomsterkransen!), och klassrummet var fullt av pirriga barn, rörda föräldrar och lagom högtidlig stämning.

Den dag min bebis började skolan var han ganska cool. Hans mamma var det inte. Och hon kan fortfarande inte fatta att hon numera har TVÅ skolbarn, och inga dagisbarn. Hur är det möjligt egentligen?

Liten kille, enorm ryggsäck.

Fylleri

Barnet-tidigare-känt-som-Lilltjejen började förresten trean idag. Jo, ni läste rätt. Årskurs tre.

Stortjejen kunde inte vara mer nöjd med att börja skolan igen, träffa kompisarna, få nya lärare, börja med engelska... Ni fattar peppen va? Total.

Min egen pepp över alla miljoner lappar som nu ska fyllas i: ytterst begränsad.

Terminsstart

Hej Bloggen!

Det var ju inte alls planerat att det skulle bli nån lång bloggpaus, men så dök en massa sommar och semester upp, och... ja, du vet. Ju längre tid det gått sedan senaste inlägget, desto högre krav blir det på nästa.

Men nu tänkte jag att vi kanske kunde hitta tillbaka till varann igen. Vad tror du?

Jag smyger igång med ett blaj-inlägg nu ikväll, så kommer det en kort rapport från Lillkillens första skoldag (!!!!) imorgon. Okej?

Midsommarlista

Jag förstår ju att ni undrar hur min midsommarafton var, så jag har sammanställt en liten lista especially for you:

Midsommarjogg

Midsommarguggorm

Midsommarbad i brun sjö

Midsommargrodyngel

Midsommarsill

Midsommarstång

Midsommarkrans

Midsommartårta

Midsommarfotboll (alla utom jag)

Tappad midsommartand (Lilltjejen)

Midsommarfamiljefoto

Midsommargrill

Midsommarjogg

Sådär, midsommarjoggen avklarad!

Det var hundra grader varmt och asjobbigt! Och backar har de visst här i Småland också.

Joråsåatte... rouge kommer jag ju inte behöva i alla fall!

1+1+1=aha!

Går och lägger mig. Noterar följande:

1. Min bok ligger inte på nattygsbordet. Var är min bok?! Jag måste ju läsa tre rader innan jag somnar!
2. Något känns "obekvämt" i sängen.
3. Hmm... Jag hade en konflikt med ett barn tidigare ikväll....

Aha! Min bok ligger under madrassen! Det arga barnet har gömt min bok där som hämnd!

Mysteriet löst. Elementärt, käre Watson.

Pärlor för svin

Otacksamt barn kommer in i köket: Vad är det som STINKER?

Eh, det skulle väl vara de nygräddade sconesen som din mamma kärleksfullt svängt ihop.

Jag fick inte springa nån mil men är glad ändå

Idag gick det där springloppet som jag siktade mot tidigare i våras. Loppet där jag skulle susa fram som en hind och slå personbästa så de visslade om det.

Nu blev det ju inte så, jag fick några kärringkrämpor och fick tagga ner på ambitionerna. Så istället för personbästa på 10 km Malmömil i värme och solsken blev det en lugn 6 km kvällsrunda i blåst och regn. And I lööved it.

Jag har förresten klippt mig idag! Syns det?

Svettas med dvärgar

Det här med att ALLTING måste hända just den här veckan när maken är bortrest och jag roddar kidsen själv, är det verkligen nödvändigt? Utvecklingssamtal, skolavslutning, gympaavslutning, min tur att bjuda jobbet på frukost, etc.

Igår klämde jag in en kort men intensiv löprunda före sonens gympaavslutning. Egentligen alldeles för varmt för min smak, och precis på gränsen att jag skulle hinna med en kort runda med en snabbdusch, men vad gör man inte? Jag skulle ju hinna precis, och annars fanns ingen tid att träna.

Så när jag kommer hem übersvettig och äckelvarm visar det sig att toaletten fått frispel och inte vill sluta spola. Hur jag än lirkar och försöker går den förbannade toan inte att fixa. Svetten lackar, och stressen över att vi skulle befinna oss på gympaavslutning några minuter senare hjälpte verkligen inte.

Till slut får jag lämna toan spolandes, stressduscha 30 sekunder och kasta in barn och mig själv i bilen och bränna iväg mot gympan. Med andan i halsen, blött hår och eftersvettandes som en gris i advent. Jag har troligen aldrig känt mig så fruktansvärt ofräsch som när jag satt där i publiken och applåderade 15 små kullerbyttor och balansgångar. Om någon skulle ge mig ett indiannamn skulle det vara: Svettas Med Dvärgar.

[Infoga bild på svettig Akan-Kakan skådandes i fjärran mot solnedgång]

Och toan då? Jo, när vi kom hem våldade jag loss spolknappen med ett brak, lyfte loss ett par knappar och lirkade lite med spakarna där bakom. Det var tydligen rätt, för då slutade spolandet, knapparna kunde sättas på plats igen (trots våldsam behandling) och toan var fit for fight igen.

Joråsåatte, något annat som vill gå sönder nu när jag ändå är igång? Är "varm i kläderna" så att säga.

Och här sitter jag vid ett sargat fikabord

Man bjuder på piffigt fika. Man tar en bild. Man hinner nätt och jämnt smutta på sitt kaffe innan barnen på tre röda sekunder tryckt i sig sin ranson och rusat från bordet med ett Fårmangåifrån?

Det var ju tur att jag hann fota det hela, annars hade jag nog varit osäker på om det ens hänt.

Hej det är den paranoida idioten som talar

Jag kunde inte undvika disputationen (se inlägget nedan). Vi är en ganska liten enhet och det hade blivit ett väldigt uppenbart ställningstagande att inte gå dit.

Men jag bytte till lätta skor, och jag satt precis vid utgången. Efter presentationen, före utfrågningen, smet jag därifrån. Det blev inga bomber och inga konstiga utspel av något slag, bara en helt vanlig disputation.

Man kan gärna kalla mig paranoid om man vill, men just nu är jag hemma med mina väl omkramade barn. Alla är friska och ingen sprängd, och det känns faktiskt väldigt, väldigt bra.
.

När paranoian slår till

Jag ger er följande bakgrundsinfo:

1. Manlig doktorand från Mellanöstern
2. Förut ytterst social, trevlig, sekulär, inte religiös, tog nån öl ibland.
3. Plötsligt radikalt personlighetsförändrad: Väldigt allvarlig, inåtvänd, deltar inte alls i sociala aktiviteter på jobbet såsom lunch och fika. Konstiga, aggressiva utspel.
4. Odlar stort skägg.
5. Syns knappt till på kontoret på flera månader.
6. Han blir väldigt mån om att få avsluta sina studier, och säger att han "just want to go home". Han upprepar ofta detta att han bara vill åka hem.
7. Hans doktorsavhandling delas ut: På framsidan en tämligen anstötlig bild från ett bombdåd i hans hemland. Bilden har inget som helst med hans forskning att göra.
8. I avhandlingen tackar han sina bröder och läromästare i moskén. Avhandlingen tillägnas hans folk.
9. Veckan före disputationen syns han på jobbet, är då vänlig, artig och verkar ganska harmonisk jämfört med senaste året. (Jfr gravt deprimerad person som liksom lever upp när hen bestämt sig för att ta livet av sig)
10. När han tillfrågas om vad han ska göra efter disputationen svarar han svävande "vet inte". Ska han åka hem meddetsamma? "Nej". Har han alltså inte bokat någon biljett hem? "Nej".

Sammanfattningsvis: personlighetsförändring, plötsligt mycket religiös, bild på bombdåd, mycket prat om hans folk, ville förut inget annat än åka hem till hemlandet men har nu inte ens planerat någon hemresa.

Hur paranoid är jag när jag tänker att jag inte vill gå på hans disputation? Maken är ju bortrest och om jag sprängs i luften på disputationen, vem ska hämta mina barn på skola och dagis?

Kan inte alla bara säga att jag är en paranoid idiot nu?
.

Improvisationsrabatt

Sådärja! Då får den här rabatten anses vara färdigimproviserad för tillfället. Det ser ju bra tanigt ut än så länge, men nånstans måste man ju börja.

Syren, nästan-buxbom och lite ditt och datt som jag grävt upp från andra rabatter: två sorters salvia, en röd rudbeckia samt en massa små lavendlar.

Trädgårdslördag

I dag har vi grävt en stor grop i trädgården, och sedan fyllt igen den med gödsel och jord. Så småningom ska jag sätta ner en syrenbuske där, en vit "Madame Lemoine" som jag köpte på plantskola igår. Samt ett klot japansk järnek (ser ut som buxbom men får inte buxbomssjuka = bra egenskap). Sen får vi se. Planera i förväg hur rabatten ska se ut? Äh, det är för töntar!

Syren, barn samt grop. Barnet på bilden har inget samband med arbetet på bilden. Please, hon har faktiskt roligare saker för sig än att plantera nån himla buske!

Hemmanationaldag

Man hade ju kunnat dra ner på stan och vifta med flaggor, det hade man. Eller åkt på nån... utflykt? Men vi stannade hemma hela dagen, jag och kidsen.

Solen strålade, fåglarna kvittrade, förortsidyllen var total och barnen lekte inomhus. Hela dagen. Utom en liten stund när jag mutade dem med fika i trädgården.

Kanske en nybakt rabarberpaj som du svängt ihop? tänker ni nu. Haha, nej verkligen inte! Det var köpefika hela vägen.

Sen kom Maken hem (han jobbar ju i Danmark, och där firar de tydligen inte Sveriges nationaldag), och då grillade vi. Sen firade vi Sverige lite till genom att natta barn och tända en massa ljus i uterummet och sitta där med Spotify och vin till sent.

Sen var den nationaldagen slut.

En lycka kommer sällan ensam

Idag har jag firat Danmarks nationaldag genom att få till en alldeles särdeles bra kombination av fina grejer.

Först kom jag till jobbet och upptäckte att ingen annan var där. Det i sig var väl inte så kul, men det fina var att jag hade bokat in en sällsynt lunchdejt med en sällsynt fin gammal kompis. Solen strålade och vi hittade både uteservering och god lunch. Sen berättade hon så glada nyheter om en bebis, och den sortens nyheter är ju helt enkelt bästa sorten.

Exempel på lunch: Caesarsallad med en liten, liten blomma.

Och när jag ändå var nere på stan lite senare fanns där en skylt som ropade på mig: 70% REA! skrek den. Klart man lyssnar då ju. Och inne i affären fyndade jag det sista paret träskor. Hallå, jag har ju önskat mig såna träskor jättelänge ju! Förut 700 kr, nu 300 kr. Och pga nån liten fläck blev det till slut 249 pix.

Så här ser alltså årets fynd ut, som jag eventuellt älskar mer än livet självt just nu:

Och sen då. Tillbaka på jobbet ringde en kollega från en annan avdelning och ville bjuda på "lite jordgubbar bara".

"Lite jordgubbar bara" är i hennes värld en pavlovatårta som ser ut så här:

Tyvärr tror jag att jag använt upp juni månads lyckokvot nu, så imorgon räknar jag med regn, bråk och skada på egendom.