Svettas med dvärgar

Det här med att ALLTING måste hända just den här veckan när maken är bortrest och jag roddar kidsen själv, är det verkligen nödvändigt? Utvecklingssamtal, skolavslutning, gympaavslutning, min tur att bjuda jobbet på frukost, etc.

Igår klämde jag in en kort men intensiv löprunda före sonens gympaavslutning. Egentligen alldeles för varmt för min smak, och precis på gränsen att jag skulle hinna med en kort runda med en snabbdusch, men vad gör man inte? Jag skulle ju hinna precis, och annars fanns ingen tid att träna.

Så när jag kommer hem übersvettig och äckelvarm visar det sig att toaletten fått frispel och inte vill sluta spola. Hur jag än lirkar och försöker går den förbannade toan inte att fixa. Svetten lackar, och stressen över att vi skulle befinna oss på gympaavslutning några minuter senare hjälpte verkligen inte.

Till slut får jag lämna toan spolandes, stressduscha 30 sekunder och kasta in barn och mig själv i bilen och bränna iväg mot gympan. Med andan i halsen, blött hår och eftersvettandes som en gris i advent. Jag har troligen aldrig känt mig så fruktansvärt ofräsch som när jag satt där i publiken och applåderade 15 små kullerbyttor och balansgångar. Om någon skulle ge mig ett indiannamn skulle det vara: Svettas Med Dvärgar.

[Infoga bild på svettig Akan-Kakan skådandes i fjärran mot solnedgång]

Och toan då? Jo, när vi kom hem våldade jag loss spolknappen med ett brak, lyfte loss ett par knappar och lirkade lite med spakarna där bakom. Det var tydligen rätt, för då slutade spolandet, knapparna kunde sättas på plats igen (trots våldsam behandling) och toan var fit for fight igen.

Joråsåatte, något annat som vill gå sönder nu när jag ändå är igång? Är "varm i kläderna" så att säga.