Diagnos: serie-monofag

Någon i min familj (jag nämner inga namn) gillar inte det här med att blanda. Har man hittat en maträtt man gillar finns det ingen anledning att blanda in en massa annat. Då kan matsedeln se ut så här, en vanlig helg hos valfria släktingar:

• Lördag, lunch: Inlagda rödbetor. Bara inlagda rödbetor.
• Lördag, kväll: Köttbullar. Bara köttbullar.
• Söndag, lunch: Okej, här vågade sig personen faktiskt på flera ingredienser. 75% av portionen var dock majs.
• Söndag, mellanmål: 30 småkakor.
• Söndag, kväll: Pommes frites.
  

Tallriksmodellen när den är som näst bäst, skulle man kunna säga.

Skröpligheten, skröpligheten...

Om jag springer för mycket får jag ont i hälsenan.
Nu har jag visst fått trokanterit också.
Och idag hade jag nåt slags tryck över bröstet. Kan det vara kärlkramp?

Avvaktar gikt, artros samt osteoporos. Nästa vecka kanske?

Stackars vargen.

Gårdagens äventyr = hemligt möte med viktig person. Okej, mötet var inte så värst hemligt men vafasen, man kan väl få låtsas lite?

Dagens äventyr = 30 minuters godnatt-sångstund med Lillkillen. Och då räknar jag knappt utmaningen att få killen att stanna kvar i sängen. Jag förstår att ni är nyfikna på låtlistan, så här kommer den:

1. Först kommer några random requests på sånger om grävskopor etc. Jag improviserar något stillsamt (det ska ju vara vaggvisor är det tänkt). Lille grävskopan, lille grävskopan, lille söte grävskopan...
   
2. Därefter drar vi hela Lucia-repertoaren, med ett tiotal extra repriser på strofen "Alla sova släckta äro ljusen". Den biten är ju den bästa, tycker vi i vår familj.
3. Sen önskas Kalles Klätterträd. Den låten är ju ett äventyr i sig, åtminstone när jag sjunger den. Har ni provat att sjunga den utan komp? Den ballar ju ur fullständigt i slutet med något slags jazz-fusion. Mycket spännande.
4. Jag försöker avslutningsvis styra in det hela på en vaggvisa. Lillkillen tycker Vargsången kunde funka. Och då kan man ju inte låta bli att snacka lite om den där vargen som ylar. Han är ju tydligen hungrig, stackarn. Lillkillen analyserar: Staackas vaajen. Han hongig. Han vill ha MAJS!

Ja, det måste onekligen vara rätt jobbigt att vara varg och så himla sugen på majs. Måste vara typ omöjligt att få tag på mitt i skogen på vintern. Och sen ska man få upp burken också. Man fattar ju att han ylar, liksom.

+

= sant

This bloginlägg will self-destruct in 10 seconds

Psst...

Jag sålde en grej på Blocket idag. Av nån anledning blev jag lite nyfiken på farbrorn som köpte. (Det är en sjukdom jag har. Google-sjukan.) Så jag googlade honom när han åkt hem.

Man får ju inte skriva om andra människor hur som helst så jag kan inte ge några detaljer, men man kan säga att jag mötte Lassie. Vi snackar högt uppsatt. Vi snackar hemlig polisiär verksamhet.

Eftersom jag såg Luftslottet som sprängdes i går, vet jag att pensionerade, fd anställda vid hemlig polisiär myndighet inte är att leka med. Därför har jag vidtagit vissa säkerhetsåtgärder, och detta blogginlägg kommer att självförstöras inom kort.

Sova. Jag. Nu.

I dag:

• Vaknat trött.
• Haft ont i huvudet. (Som jag typ ALDRIG har. Utom idag.)
• Jobbat mycket och länge.
• Varit på jobbintervju. Typ. Fast lunch.
• Ångestat över hur jag ska göra med jobbsituationen. (Kan man tacka nej till ett, och chansa på att man får det där andra som man tusen gånger hellre vill ha?)
• Jobbat mer
  
• Haft mer ont i huvudet.
• Kommit hem sent.
• Stirrat tomt framför mig.
• Idisslat.
• Tittat på Majros.
• Tappat tal- och skrivförmåga.
  

Nu: sova.

Åmajgad-åmajgad-åmajgaaad!

Inte för att jag ropar hej eller så, för den där bäcken är fortfarande väldigt-väldigt oöverhoppad, men ändå:

Här går man och har ångest över att man inte har ett jobb i drygt ett år. Drygt ett år! Ångest!

Under den tiden är man lite föräldraledig, och jobbar sen gratis ett halvår. Jätteroligt jobb, jättetrevliga kollegor, kaffe från himmelriket. Men det är ändå gratisjobb, och bara tillfälligt. Så ångest ändå.

Men nu helt plötsligt händer det ena efter det andra. Kanske.

Då kan man få ångest över vilket av jobben man ska satsa korten på. Om man måste välja.
Fast det kan jag ju inte än.

Kan ingen bara gå in och styra upp det här en gång för alla?

Veckans prefix: JÄTTE-

Vi fixade i trädgården igår. Senare på kvällen hade Lillkillen och jag lite eftersnack i samband med godnattsagan "Stora Fordonsboken":

Jag: ...och där har vi en traktor med gödselspridare.
Lillkillen: Gössel JÄTTEfarlit!
Jag: Nä gödsel är inte farligt. Du hjälpte ju pappa och hällde gödsel i jorden idag.
Lillen: Gössel inte farlit.
Jag: Nä, gödsel är kossans bajs.
Lillkillen: Kossan bajsar JÄTTEmycke!

Och där fick man ju hålla med ändå. Tre 50-kilossäckar gödsel (som maken & Lillkillen spridde ut i grönsakslandet) är onekligen ganska mycket bajs.

Gödsel: inte särskilt farligt.

Kossa: bajsar relativt mycket.

Akan-Kakan - pysselproffs!

Efter gårdagens sejour med silversprejen insåg jag att jag behövde en limpistol också. Alla pysselproffs har en limpistol. Eller två. Hur ska man annars få fast tyllen i den silversprejade tavelramen, när häftpistol inte funkar?

Voila! Prima upphängningsanordning för örhängen!
Hur har jag klarat mig utan en sån alla dessa år?

Silverbonanza!

Dagens upptäckt: Silversprej!

Fantastisk uppfinning, I tell ya! Hör här: jag hade fyra grejer med helt olika färger, och sen ba' sprej-sprej, så var de silvriga allihop! Nu går jag runt i huset och letar fler saker man kan spreja. En silverfärgad stol, det kanske vore något?

Eller har jag sniffat lite för länge i färgburken nu?

Är det så dags att slå ut nu?

Påsken är ju för bövelen slut!

Akan-Kakans ungdomlighet saknar gräns

Nu go-vänner ska jag berätta om tant Akan-Kakans helkväll igår. Jag säger bara: Oj. Oj. Oj!

Vi spelade tv-spel (!) till halv två (!), och i morse sov jag till efter nio (!). Är jag inte ungdomlig, så säg?

*Pausar, så att ni får ta in hela vidden av min ungdomlighet*

Tant Akan-Kakan hade dock liite, liite problem med alla knapparna. På min tid, när man ibland fick spela tv-spel hos nån kompis, så var de enda knappar som fanns "A", "B", samt ett plus så att man kunde styra Super Mario fram, bak, upp samt ner. På vårt nya (ärvda) tv-spel finns i runda slängar ett hundra knappar, samt två stycken joysticks. Fatta valmöjligheterna!

Nu har jag inte tid att skriva mer för jag ska ut och åka lite skejtbård. Med kepsen bakåfram.
För det finns väl skejtbårds fortfarande?

Världens bästa, topp 3.

1. Världens bästa Marianne har fixat 13 dagars anställning åt mig. Med lön! MED lön! Fattar ni? Helt crazy.
2. Världens bästa Lilltjej har lärt sig cykla. Starta och stanna ska vi öva på en annan dag.
3. Det är vår! Världens bästa årstid. Eller näst bästa. Vi var ute i tunna jackor ikväll. Det var ljust fastän klockan var sju, rabatterna var fulla med blommor, fåglarna sjöng som galningar och Lilltjejen cyklade och cyklade.

Nu ska jag fira med att ta mig en bläcka. Alltså, jag ska dricka ett halvt glas vin. Just nu har jag nått den högsta nivån av trötthet. Den nivå där två klunkar vin = bläcka.

Akan-Kakan tänker konstruktivt.

Usel uppdatering här, jag vet! Livskris pågår.

Nån som har en tidsmaskin? En sån skulle lösa väldigt många av mina problem, tror jag. Just nu fokuserar jag väldigt mycket på vad jag skulle göra om jag hade en sån. En tidsmaskin, alltså.

Vi är uppe i 18 gånger nu

Lillkillen fick ny säng i helgen. En säng som inte är spjälsäng.
Så gissa vad jag sysslar med ikväll!!

När Lilltjejen var i samma fas lärde jag mig att det som funkar bäst är att lugnt bära tillbaka rymlingen till sängen. Inte vara arg. Inte stanna och stoppa om. Bara säga godnatt.

Så, hur många läggningar tror ni vi kommer upp i en kväll som denna? 50? 70?

Själv planerar jag att vara tålmodig till 100.


UPPDATERING: 28 and counting. Jag har fortfarande en ängels tålamod.
UPPDATERING kl 20:47: 38 gånger nu. Jag mantrar Tåålamood, tåålamood...
UPPDATERING kl 21:04: 42. Har varit lugnt i flera minuter nu (med "flera" menar jag 3). Börjar bli hoppfull.
21:45: Jess! Jess! Uppdrag slutfört!

...och solen står som ett rakblad på fasaden

Årets första.

...och viiiintern dör!

Dagsljus = värsta bästa grejen!

Jag insåg just att man inte behöver gå in direkt efter dagis. Den här nya uppfinningen dagsljus gör att det tydligen går att vara ute i över en timme när man kommit hem!

Man kan till exempel återupptäcka sin trädgård. Där kan man hitta en massa intressanta saker, såsom:

• Gräs (fanns tydligen under det där vita, kalla)
  
• Snödroppar
• Ett mycket snorigt barn (mitt)
• Kopiösa mängder ogräs i rabatterna (sabla livskraftiga rackare!)
• Ett mycket snorigt barn (samma barn, nytt snor)

Tio snoriga näsdukar och en hel radda beskurna fuchsior och hortensior senare konstaterar jag följande:

• Jäklar vad duktig jag är!
• Jäklar vad skönt det är att gå in!

Tidsresenärens hustru.

Å. Fin bok. Jag är fortfarande lite vemodig, fastän det är flera dagar sen jag läste ut den.

Dö vinter, dö! Del 2.

4,5° och sol. Den som säger att det ska snöa mer får spö.

Inte helt säker, men jag tror det är hyacinter (vid väggen) och påskliljor (närmast).

Spänningen, spänningen!

Röda fläckar i blöjregionen. Kan det vara... vattkoppor?

Man kan ju inte veta säkert förstås, men jag skulle bli lite förvånad om vi inte har ett prickigt barn imorgon.

UPPDATERING: Nä, jag tror minsann det var falsklarm. Jag ropar inte hej riktigt än, men han är väldigt oprickig för tillfället.

Livmoder heter på tyska: Kinderägg

Minns ni reklamen för Kinderägg som gick på 90-talet eller så? Den där barnen i familjen pratade olika dialekter? Som man skrattade lite åt.

Stockholmsbarnet: Mamma mamma, kan inte du köpa nåt åt oss?
Stockholmsmamman: Aa, men bara nåt litet.
Skånebarnet: Men de ska vau nåt spännande, å nåt man kan leeejka meejd!
Stockholmsbarnet: Å choklaaad!
Stockholmsmamman: Men det är ju tre önskningar på samma gång. Det går ju faktiskt inte!

Jag tror att vi håller på att bli den familjen. Dialektmässigt alltså.