Hyacinter for dummies

Jag trodde att jag var ute i extremt god tid när jag shoppade hyacintlök i helgen. Jag menar, det är ju inte ens november än. Det dröjer ju huuur länge som helst tills det är advent. Jag slog i alla fall till på nåt slags kit med lök och vas i kartong, med instruktion på insidan.

I dag öppnade jag min kartong, och följde noggrannt instruktionen, som var av typen hyacinter for dummies:

1. vatten i vasen
2. löken ovanpå
3. ställa mörkt & svalt
4. vänta till den vuxit 4 cm, vilket tar ca 10-12 veckor...

Eh, 10-12 veckor? Tidigast i mitten av januari alltså? Och sen tar det ytterligare ett tag innan den blommar? Det blir jul i februari, med andra ord.

Jojo, om 3,5 månader månader, så! Då blir det så här fint!


-Mamma, kaaan vi inte få öppna julklapparna snart?
-Nej, inte förrän hyacinten slagit ut har jag ju sagt!

Fast i vinkelvolten

När Lilltjejen lärde sig gå körde hon på den säkra linjen: reste sig själv mot någon möbel, gick och höll i sig lite, och släppte så småningom taget och tog några trevande steg.

Lillkillen, däremot, kör kamikaze-stilen. Sitter på golvet och gnäller argt tills mamman eller pappan kommer och hjälper honom upp. Rusar sedan iväg framstupa hållandes mamma/pappa i ena handen. Sen brukar han fastna i vinkelvolten och ragla runt, runt i cirkel kring föräldern i mitten tills han välter. Inte direkt nån behärskad kroppskontroll, alltså. Kanske tur att han inte kommit på hur man reser sig själv. Den dan blir det hjälm. Och full hockeymundering. Hoppas det finns såna i storlek 86.

Omställning till småbarnstid

Hmm... Innan man fick barn uppskattade man liksom den här omställningen till vintertid på ett annat sätt. En timmes sovmorgon...

Nu får man istället chans att komma upp extra tidigt. Härligt! Man kan ju till exempel leka att man är en bagare. Men en extremt pigg liten bagarlärling.

Steg & boaorm

Saker som är svårare med barn nummer två.

Del 1: Att föreviga viktiga ögonblick.

Om man tyckte det var svårt att fota/filma de första stegen som den första lilla knodden tog är det ingenting mot den utmaning man ställs inför med barn nummer två. Inte nog med att man ska lyckas hala fram kameran i tid och få blixten att ladda nån gång, man ska dessutom försöka röja storasyster ur vägen utan att trampa på några svartsjuka tår.

Mina damer och herrar, jag ger er Akan-Kakans hus den 28 september dennes. Lillkillen har just tagit några steg utan stöd, mamman rusar efter kameran... Detta kan bli stort!

...entré Lilltjejen. Utklädd till boaorm. I ena benet av mammans gröna mysbrallor.

Sen försökte boaormen äta upp det trinda spädbarnet. Mamman och pappan gjorde några tappra försök, men resutatet blev... Ja, ni ser kanske själva.

Färdig

Torsdag:
...och hon tryckte på "send mail", väntade några sekunder, och gnuggade sig sedan lite yrvaket i ögonen... Jaha, nu var den alltså inskickad. Avhandlingen. Lite layout-frågor kvar att fixa bara. Vad gör man nu då? Ska man alltså vara ledig en hel helg? Och bara göra roliga saker? Inget jobb alls? Tanken kändes helt absurd, faktiskt.

Lördag:
Fast såhär halvvägs genom helgen känns det som ett rätt schysst koncept. Jobba på vardagar, vara ledig på helgen. Jag ska nog köra på det i framtiden.

En liten surprajs!

Lilltjejen: Mamma och pappa, jag ska bara gå och kissa.
M & p: Okej, gör det du.
Lilltjejen: Ni får inte komma nu, för det ska bli en överraskning!
M & p (unisont och med låtsat intresse): Mmm, okej.
- paus -
Lilltjejen: Ni får inte komma hit än! Det ska bli en överraskning!
M & p: Mmm...
- paus -
Lilltjejen: Nu får ni komma!
Pappan går dit (lite frågande): Jaha?
Lilltjejen (glatt): Jag har bajsat!

Och när jag väl skriver ett inlägg blir det inte bättre än såhär

Fråga kolon:

Kan man ta sig ett glas vin när man knåpar med sin avhandling? Om det är lördagkväll?? Och man inte har något liv i övrigt?
"Skriv full, redigera nykter", tipsade ju någon om. (Mark Twain?) Gäller det statistiktabeller också?

Jo, men jag tror jag gör det! Vem vet, det blir kanske en härligt kreativ tabell över associationsanalysen av genen Blablabla* i populationerna Tjolahopp* och Tjolahej*.



* Jag skriver alltså kodspråk här. Genen heter inte Blablabla egentligen. Om nu någon skulle intressera sig. Populationerna Tjolahopp och Tjolahej finns däremot på riktigt.

Hello Sweden, can you here me?

Nu bloggar jag från utlandet!

Hur klarade sig folk förr i tiden egentligen? När man inte kunde bli nådd på mobilen var på jorden man än befann sig. Eller kunde chatta och mejla flera gånger varje dag?

Jag fick förresten ett mejl från Lilltjejen igår. Hon hade dikterat för sin far. Det stod spännande saker som att hon hade ätit korv och lagt pussel. Jag blev helt rörd.

Om man tycker att man blir mesig när man får barn så är det ju ingenting mot hur man blir när man är borta från sina barn ett par dagar. Översentimental är bara förnamnet, I tell you. Men jag har lagt band på mig och bara köpt EN present till dotra.

Sopbils-arg

Lilltjejen blev av okänd anledning arg på sin far:

Jag ska äta MASSOR av mat så jag orkar bära ut dej! Sen ska jag gå till BANKEN och låna massor av PENGAR så jag kan köpa en SOPBIL och då ska jag kasta ner dej i den och åka till SOPTIPPEN och SLÄNGA DEJ!

Säga vad man vill, men hon är betydligt mer kreativ i sina raseriutbrott nuförtiden.

Akan-Kakan et al.

Jag kan bara tänka i form av vetenskapliga artiklar nuförtiden, och egentligen har jag ju bloggförbud, men vafasen det är ju fredag och om jag skriver ett vetenskapligt strukturerat inlägg så är det kanske okej? Here it goes...

Introduction: Vi ska sälja hus. Då är det bra om det ser snajdigt och piffigt ut [infoga referens här]. Inredningskonsulten ordinerade snajdiga handdukar till badrummen. Vi har redan jättemånga handdukar, fast i "fel" färger. Jag vill inte köpa fler.

Material and methods: Massor av snajdiga handdukar köptes. För jättemycket pengar. Efter Hemnet-fotografering returnerades samtliga handdukar till affären.

Results: Snajdiga bilder på hemnet. Inga onödiga utgifter på handdukar som vi inte behöver.

Discussion: Vi köpte handdukar, tog kort och lämnade tillbaka. Är jag snål, en dålig människa, smart, eller samtliga alternativ?

Mitt hem är mitt torg

Har flyttstajlat. Det blev snyggt men tomt.

Okej, åter till bloggtorkan.

Tillfälligt avbrott

Det är lite mycket nu. Avhandling ska skrivas, hus ska säljas, barn ska snytas, stian ska skuras, locket ska läggas på brunnen...

Vi hörs om ett par veckor.

Mamman vs. Lill-Karelin 1-0

Om jag inte lyckas med karriären som talpedagog alternativt hemkunskapslärare (se föregående inlägg) kanske jag kunde bli idrottsproffs? Jag har nämligen hittat min gren:

- skötbordsbrottning -

Bensax, armsving, parterr, halvnelson... och så den ultimata finten: Vaaaar är mamma? Tittuuut!!

Hehe, han har fått på den nya blöjan innan han ens hunnit säga Däädäädää...

Jag, en varmhjärtad talpedagog?

Gjorde ett personlighetstest som jag hittade via Underbaraclara. Sån här är jag tydligen:

Din personlighetstyp:

Varmhjärtade, noggranna och populära. Sätter andras välbefinnande framför sitt eget. Stark pliktkänsla. Ansvarsfulla. Värdesätter traditioner och trygghet. Vill vara till nytta för andra. Behöver uppmuntran för att må bra. Välutvecklat sinne för form och funktion.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Sjuksköterskor, lärare, administratörer, hemkunskapslärare, barnomsorgspersonal, familjerådgivare, präster, kontorsansvariga, personalvetare, socialarbetare, ekonomibiträden, redovisningsansvariga, tandsköterskor, hemmafruar/hemmamän, receptionister, religionslärare, talpedagoger.

Hmmm, låter lite mesigt. Måste göra om testet, tror jag.

UPPDATERING: Nu gjorde jag om testet och blev visst en kall och beräknande företagsledare istället...

Gasellen

Plötsligt händer det! Tvåbarnsmamman och tillika degklumpen känner sig inte längre tung som bly i joggingspåret!

Oiiii, hon susar fram med ett swish för varje steg. Hon får för sig att öka takten (!) lite. Hon tänker "om jag skulle ta och skutta över det där lilla staketet?" Hon bestämmer sig för att spurta sista biten. Kära vänner, den här dagen går till historien. Idag swishade Akan-Kakan i joggingspåret.

Kanske börjar jag få upp flåset lite (äntligen), eller kanske var det en kvardröjande adrenalinrusch efter Lillkille-nattningen. Ni som försökt söva ett illskrikande och sparkande barn vet kanske vad jag menar. Det är liiite stressande att försöka vyssja nån som bara vrålar, vad man än gör. "Shhhh... Ack hur skööönt slumra iiin... såja såja... tyst nu så du hör hur fint mamma sjunger... Ack hur skööönt...."

Sedan kanske inte alla de som såg mig där i spåret skulle hålla med om att jag susade fram som en oljad blixt. Det är nog mer troligt att de tänkte "va glad hon såg ut där hon lufsade fram, den där tanten". Men det gör inget. För i mitt huvud sprang jag som en gasell.

En husmäklare med goda kvalitéer

Nyss i telefonen

Maken: Du, nu har jag pratat med en JÄTTETREVLIG mäklare. Mycket, mycket trevligare än han jag träffade igår.

Jag: Jaha, vad bra!

(Sedan följde en hel del detaljer om arvode och vad de olika mäklarfirmorna erbjöd. Vi ska ju sälja vårt hus nu i höst. Maken var i det närmaste lyrisk över den trevliga mäklaren.)

Maken: (lite i förbifarten) ...och lång och snygg var hon också...

Jag: ...och kanske storbystad också?

Maken: Ehe, alltså... nej, inte så... eh, hon var jättetrevlig och verkade jättekompetent!

Jag: (roat) Ja det tror jag säkert.

- Trettio procent i arvode, hur låter det?

Packåsnan

Idag cyklade jag till jobbet i bästa packåsnestil:

1. Stor datorväska över axeln
2. Kasse med lunchlåda mm i cykelbarnstolen
   
3. Stort paket innehållande keramikkatt som ska skickas till Japan (vaddå, brukar inte ni ha med er det?) ovanpå lunchlådekassen
   
4. Handväska hängande bakom cykelbarnstolen

Undrar om en normal människa hade tagit bussen till jobbet i motsvarande läge?

Buuhuhu, stackars mej

Utan man och barn försmäktar jag i detta hus. Och regnar gör det också. Buuhuhu...

Jag längtar efter:

1. Sommar
2. Att vara ledig med två söta barn som alltid är glada och snälla (ja, i min fantasi alltså)
   

Ungefär som på den här bilden. Jag blir nästan lite rörd när jag ser hur de sitter där med sina små huvuden tätt ihop.


Det är meningen att jag ska få sjukt mycket gjort medan resten av familjen är borta i helgen, så det är väl bäst jag sätter igång igen nu då. Annars blir det inga avhandlingar skrivna.

Kameltå för herrar?

Det gick ut en efterlysning via mejl på mitt jobb. På engelska, eftersom det är en ganska internationell arbetsplats. En medelålders docent längre ner i korridoren ville tydligen ha en "preassure-cocker", som han uttryckte det.

Jag personligen försöker ju undvika det där med "kameltå" i grenen på mina höga jeans, men hey, vem är jag att fördöma? Smaken är som baken delad. (Som baken delad, hahaha, var fååår jag allt ifrån?)


Fast eventuellt kan han ha menat en tryckkokare, docenten.

Dagens shopping

Ett skånskt hus. Av den sort som mäklare brukar säga har "potential" (renoveringsbehov alltså). Men planlösningen är bra, trädgården fin och läget är pörfect. Hela kvällen har jag haft Tomas Ledins hesa stämma (ryyys) i huvudet: Man måste gilla läget, gillalalala läget. (Ryyyys igen.)

Fast vi har inte riktigt köpt det än. Bara paxat det. Besiktning, kontraktskrivning och allt återstår.